Innan jag lägger mig så har jag lust att skriva om min måeende igen.
Om ni inte pallar läsa så förstår jag.. som sagt tidigare, jag bloggar för att
skriva upp känslor å funderingar så ni får stå ut med andra ord!

Fick höra idag att "jag är en människa som inte ser ut att må dåligt alls".
Klart jag tog det sjukt possetivt men endå när någon säger så , så vill man endå
inte fejka att man mår bra?! Måste man göra det för komma nånvart i livet?
Mina vänner säger att jag har en speciell personlighet men vrf kan man inte bli
älskad då av andra? Allting jag gör går åt helvete. Ingenting fungerar som det ska.
Att folk tror att jag mår bra kanske inte är så smart, då kanske de inte tror att
jag kan ta åt mig av minsta lilla. Har hänt tusen gånger förr att någon sagt nått å jag
fejk skrattar fast innerst inne tar de som knivar i hjärtat. Så nej jag mår fan inte bra.

Måste bara ta upp detta igen som jag gjort förr. Det finns en människa på jorden som har
gjort mig så jäkla osäker. Ett litet ord kan ha förstört hela min framtid.. att du inte fattar
att de där tog hård.. mycket hård.. jag har börjat må psykiskt dåligt pga en stor käft!
"Jag brydde mig inte, pallade endå inte lyssna" Hur hjärlös får man vara?!
Din tanke var att såra mig.. grattis!!! du klarade det! Godnatt / S